Hem

Orienteringstavla - alla sidor

Om föreningen

Nyheter

Framtiden väljs i kassan

Hälsans fiender

Att förebygga ohälsa

Kost

Kosttillskott

Pillerkulturen

Vården

Alternativen

Folkhälsoexperimenten

Försiktighetsprincipen

En solidaritetsfråga

Press

Smalare med piller

Nu är inte Skaldeman det enda anekdotiska evidenset på myndigheternas missriktade välvilja. Det finns en studie från Blekinge där man jämfört patienter som äter lite fett och mycket kolhydrater med en grupp som följer den motsatta principen. Låt oss kalla det för en kvalitetskontroll av kostprinciperna, och så säger vi att den kostregim som sänker vikten mest har högst kvalitet. Föga förvånande visade det sig att de som åt lite kolhydrater och mycket fett gick ner i vikt och behövde mindre medicin. Några kunde sluta medicinera, både tablett- och insulinbehandlade. Kvalitetskontrollen visade att patienterna förbättrades, fastän de inte borde förbättras, och att medicinkostnaderna sänktes. En fallstudie, också från Blekinge, beskriver hur en insulinbehandlad diabetiker som fått ögonskada och utvecklat njursvikt efter omställning till kost med lite kolhydrater och mycket fett minskade kraftigt i vikt, fick normaliserad njurfunktion och näthinnan slutade försämras. Det här betraktas som anekdotisk evidens, och därför påverkar det inte etablissemangets rekommendationer.

Att kostråd ska få människor att må bättre tycks inte vara någon god idé. Att försvara kostråd som försämrar livskvaliteten är en bättre idé tycker de som ger dessa råd sedan decennier till en allt tjockare befolkning som i allt högre grad drabbas av diabetes i allt yngre ålder. De får ju mer att göra, och blir en viktigare grupp i den vårdapparat som ska serva folkhälsan. Den karamellen kan man inte missa. Sämre folkhälsa gynnar de som försörjer sig på den. Deras inlärda okunnighet förlänar dessutom status. Sådant ges inte upp frivilligt.

Dags att återvända till det nya pillret, godkänt i Europa, men ännu inte i Sverige. DN-artikeln publiceras med anledning av en studie publicerad samma dag i Lancet. DN citerar ordföranden för landets diabetesläkare, Ulf Adamson. Han tror att det här kommer att bli ett betydande, men också lite kostsamt, medel för att minska fetmaepidemin. I andra europeiska länder ligger behandlingskostnaden per patient och år på 20.000-25.000 kronor, uppger DN.

Om en tredjedel (c. 100.000) av landets diabetiker kan ta medicinen utan att bli alltför deppiga, så innebär det en marknad motsvarande på sådär 2.000.000.000 kronor, eller kortare 2 miljarder. Bara i Sverige. Så tillkommer alla de som befinner sig i riskzonen för att bli tjockare och eventuellt också diabetiker i framtiden. De är förstås mångfaldigt fler än de redan drabbade. Multiplicera med tre, för epidemin kan ju inte bekämpas utan förebyggande åtgärder! När bältet får släppas ut ett hål är det dags för medicinering. Man kan tro att någon slickar sig om munnen inför dessa affärsutsikter.

Forskningsrapporten och DN-artikeln publicerades en fredag. Idag, måndagen effter helgen, skickade världens tredje största, och Europas största, läkemedelsbolag, sanofi-aventis, ut ett pressmeddelande med rubriken Acomplia® hjälper diabetiker att förbättra många kardiometabola riskfaktorer: blodsocker, blodfetter och övervikt. För den journalist som lockas att ta reda på mer hänvisas som första namn till den av DN intervjuade Ulf Adamson. Läkemedlet förväntas bli tillgängligt på den svenska marknaden inom kort. Marknadsföringen har börjat, och det börjar med att skruva upp förväntningarna. I pressmeddelandet finns bara de goda nyheterna. Risken att du blir deppig är en för sorglig nyhet för att omnämnas. Frågan är hur deppig du ska bli för att slippa medicinen. Räcker det med att livet bara blir lite gråare och tristare? Eller måste du tappa gnistan rejält innan du befrias? Vilka övriga biverkningar som finns får bli en övning för läsaren att finna ut.

Om någon händelsevis gräver fram forskningsartikeln och läser jävsdeklarationen efter texten, så finner denne att fyra av de fem författarna är konsulter åt sanofi-aventis (och andra läkemedelsbolag), och att den fjärde är vetenskaplig rådgivare åt sanofi-aventis (och andra läkemedelsbolag). Om konsulter bör man veta att de har kontrakt med de företag som de är konsulter för. Dessa kontrakt är, i motsats till etiska regler, juridiskt bindande. Alltså: etiken gäller i retoriken, juridiken gäller i praktiken. En konsult som säger något som inte faller uppdragsgivaren på läppen kan få betala dyrt. Det ligger också i konsulteriets natur, att den som köper tjänsten vänder sig till den som förväntas leverera det som önskas, det som ekonomerna kallar marknadskrafterna. Den som inte levererar har ingen marknad.

Läkemedelsmarknaden är statssubventionerad, eller försäkringssubventionerad, i hela den industrialiserade världen. Det tillhör det vi kallar välfärd, eller trygghetssystemen. I Sverige är det skattebetalarna som betalar den största delen av notan. En enkel kalkyl av vad som väntar gavs ovan. sanofi-aventis har stora förväntningar på Sveriges skattebetalare.

Om du äter dig till bevarad hälsa så mår du bättre och bidrar till det allmänna genom att undgå kostbar medicinering under decennier. Expertisen vill att du ska göra tvärtom. Lycka till när du väljer framtid!